Messi släng dig i väggen

Barças Gerard Piqué har mängder av troféer, men den mest avundade heter Shakira.

Världens bästa fotbollsspelare är utan tvekan Lionel Messi. Han har vunnit guldbollen de två senaste åren och lovordas av alla i F.C. Barcelona, inkluderat tränaren Guardiola. Klubbens verklige guldgosse är dock en annan spelare. Han heter Gerard Piqué och blott 24 år gammal har han ett troféskåp som inte ens Messi kan mäta sig med.

Piqué är fotbollens Alexander Lukas. Han har liksom de flesta stjärnor i Barça formats i fotbollsskolan La Masía, men väldigt tidigt värvades han till Manchester United, med vilka han vann en Champions-League titel. Han har senare vunnit två till med Barcelona och dessutom spanska cupen, ligan tre gånger, spanska supercupen, europeiska supercupen och VM för klubblag. Som om det inte vore nog är Piqué både EM- och VM-mästare med Spanien.

Men den trofé som han utan tvekan är mest avundad för, åtminstone bland de manliga supportrarna, är att han är sångerskan Shakiras pojkvän. I söndags dansade de tillsammans på scenen på colombianskans konsert i Barcelona. Att hon är tio år äldre än Piqué är inget större hinder.

Visste du förresten att båda fyller år 2/2? Det är därför Piqué numera firar sina mål (jo, han gör mål också trots att han är mittback) med att korsa armarna och visa upp två fingrar i varje hand.

Vidare är Piqué modell för en Spaniens mest kända modefirmor. Kan man be om mer?

I skrivande stund har Piqué 2 202 781 anhängare på sin Facebooksida. Där kan du läsa mer.

Nationalsport med all rätt

Barcelona representerar de främsta klubbframgångarna i Spanien just nu, men riksfotbollen i sin helhet är den bästa någonsin. Foto: Brenpac

Idag är det stor baksmälla i Barcelona. Det har visserligen gått två dygn sedan Barças fantastiska Champions League-triumf (den tredje på sex år), men igår var det eriksgata i den katalanska huvudstaden, med stor avslutningsfest i stadion Camp Nou som inkluderade uppträdande av den colombianska världstjärnan Shakira (som bekant flickvän till mittbacken Piqué).

Barcelona har förtrollat en hel fotbollsvärld denna säsong med sitt skönspel och uppvisningen mot Manchester United i lördags var verkligen pricken över i. Som Barça-fan sedan barnsben vill jag dock vara generös i detta triumfens ögonblick och tillägna meriten för fotbollens utveckling i Spanien även till Real Madrid och de övriga klubblagen.

Spansk fotboll har genomgått en formidabel förändring de senaste åren. La Liga är sedan flera säsongen den högst rankade i världen och den liga som samlar absolut flest stjärnor. Visst kan man diskutera de astronomiska summor som fotbollen rör, men det går inte att förneka den markanta kvalitetshöjning som följt med.

Jag minns tydligt när jag i mitten på 80-talet vistades i Madrid och spelade på stryktipset varje vecka. Ungefär hälften av de tio matcherna i varje omgång brukade sluta 0-0 och det var en präktig sensation om någon noterade mer än två mål. Dessutom var bortasegrar ytterst ovanliga.

På landslagsnivå kan en spansk fotbollssupporter inte glömma mängder av fiaskon, från det egna fotbolls-VM:et 1982 och framåt. Nu är dock Spanien både europamästare och världsmästare och Barcelona är inte bara det bästa klubblaget i världen utan förmodligen det bästa fotbollslaget genom alla tider.

Fotbollen har aldrig förtjänat så mycket att vara Spaniens nationalsport som idag.

Ingen rök utan eld

Brandsäsongen har börjat tidigt i år och farhågorna om en svår sommar är stora.

Trots den rekordvåta vintern och våren börjar brandsäsongen ovanligt tidigt i år. För mycket regn på våren kan paradoxalt nog ha en motsatt effekt på brandfaran, då nederbörden leder till betydligt mer lättantändlig markvegetation.

Sådan var situationen även förra året och beredskapen var extrem. Lyckligtvis blev det en ovanligt skonsam sommar, med knappt en tredjedel så många naturbränder som genomsnittet.

Den omfattande naturbranden på Ibiza, som skördat mer än 1 500 hektar mark, väcker farhågor för sommaren. Räddningstjänsten försöker nu förebygga så mycket som möjligt, genom att skingra markvegetation och hålla brandgatorna rena.

En stor del av naturbränderna orsakas av slarv eller är medvetet antändna. Tidigare var det vanligt att det spekulerades i mark genom att orsaka bränder för att kunna bygga efteråt, men det är sedan flera år förhindrat genom en lagändring. Istället är det största gisslet pyromaner, som inte så sällan är medlemmar av den egna räddningstjänsten.

Infekterad debatt

Spanska jordbrukssektorn rasar över anklagelserna om smitta, som hotar orsaka omfattande förluster.

Ett parti gurkor från Spanien, Málaga närmare bestämt, misstänks vara källan till den ehec-epidemi som skördat minst två dödsoffer i Tyskland och som gjort att dussintals andra personer insjuknat i flera nordeuropeiska länder, inkluderat Sverige. I Spanien råder dock stort tvivel huruvida bakterierna skulle ha uppstått i landet. De prov som hittills gjorts har inte visat några spår av ehec-bakterier.

Den spanska jordbrukssektorn är upprörd över det sätt på vilket Spanien pekats ut som smitthärd. Det är nämligen inte första gången som EU-länder lättvindigt larmat om spanska livsmedel, som sedan visat sig vara fria från defekter. Varje gång har livsmedelssektorn drabbat av stora förluster.

De aktuella gurkorna är odlade i Almería och har exporterats från ett företag i Algarrobo, öster om Málaga. Då samtliga gurkor från den aktuella producenten går på export har inget larm gått ut i Spanien.

PSOE:s framtid höljd i dimma

Chacón lämnar vägen öppen för Rubalcaba. Foto: PSOE

Socialistpartiet har alltid utgivit sig för att vara ett föredöme för intern demokrati och missar inget tillfälle att jämföra med hur PP-ledaren Mariano Rajoy handplockades av sin företrädare José María Aznar. Beskedet igår av försvarsministern Carme Chacón att hon inte ställer upp i det planerade primärvalet för att efterträda Zapatero, har dock väckt många frågetecken kring hur det egentligen ligger till med denna demokrati.

En oväntat het debatt om maktskiftet i socialistpartiet har blossat upp, i kölvattnet efter valförlusten i söndags. Flera PSOE-företrädare har ifrågasatt Zapateros beslut att välja efterträdare genom primärval, som PSOE har mycket negativa erfarenheter av. De senaste två primärvalsvinnarna noterade i söndags urusla resultat i Madridregionen respektive i Barcelona stad.

Den baskiske regionalpresidenten Patxi López är en av dem som förespråkar en partikongress, framför primärval. Argumenten är dels att PSOE behöver en grundläggande förändring av sitt program och dels ett skifte inte bara på posten som kandidat till regeringschef. Dessutom skulle partiet i en kongress bättre kunna styra vem som blir Zapateros efterträdare.

En kongress tillbakavisas kategoriskt av Zapatero, som paradoxalt nog själv valdes till posten i en sådan. Han står fast vid primärvalsmodellen, även om Chacóns tillbakaträdande antyder något annat. Det ser nu ut som om inrikesministern Alfredo Pérez Rubalcaba blir den enda kandidaten att efterträda Zapatero och därmed skulle det varken krävas primärval eller någon kongress.

Debatten lär inte vara över. Många inom PSOE ogillar att reformen av partiet ska ledas av en person som är något uppe i åren och som var minister redan med Felipe González. Andra, som talmannen i parlamentet José Bono, kritiserar att det läggs så mycket energi på tronföljdsdebatten, när prioriteringen borde vara den ekonomiska krisen.

Nu spekuleras det kring hur stora påtryckningar Chacón utsatts för, i syfte att undvika flera kandidater. Det finns en annan intressant tolkning också. Det är inte helt otänkbart att Chacón väljer att låta Rubalcaba ta den väntade valförlusten nästa år och att hon åter träder in på arenan när stormen i partiet ebbat ut.

Carnero ger igen

SNOPET  Trots att Enrique Moya noterat ett rekordresultat i valet förlorar han makten i Benalmádena.

En av de stormigaste kommunerna förra mandatperioden på Costa del Sol var Benalmádena och mycket tyder på att schismerna kommer att fortsätta. Detta efter att  socialisten Javier Carnero lyckats återta makten, trots ett mycket dåligt valresultat.

En trepartiöverenskommelse mellan PSOE, Izquierda Unida och lokalpartiet UCB bäddar för ett maktskifte. Få hade föreställt sig att Partido Populars Enrique Moya skulle förlora makten, då han noterat partiets bästa resultat någonsin och fick överlägset flest mandat, elva mot PSOE:s sju. PP var dock två mandat från egen majoritet.

Det ligger inte så lite hämnd i agerandet, då Moya fråntog Carnero makten strax efter förra valet, genom en flerpartikoalition som möjliggjorde ett misstronendevotum

I Spanien debatteras ofta om det inte alltid borde vara det mest röstade partiet som borde regera. Det ifrågasätts inte minst av Partido Popular, som i många kommuner och regioner ofta är det enskilt största partiet, men där vänsterpartierna tillsammans ofta säkrar sig makten.

Partido Populars dilemma är att de står ensamma till höger på den politiska skalan och att de därför saknar naturliga koalitionspartners. Dessutom gör bristen på utpräglade högerpartier att PP får en extremstämpel på sig, som väcker stort motstånd hos övriga partier.

Spanjorernas ogillande av koalitioner grundar sig också i att partierna sällan lägger korten på bordet och ingår allianser inför valet. Överenskommelserna görs vid förhandlingsbord först när valresultatet är klart, vilket av många ses som en odemokratisk handling.

Nyckeln till makten i Benamádena ligger nu hos UCB och det finns inga garantier för att vi inte får se en ny misstroendeomröstning i kommunen de närmaste fyra åren.

Lite för bra resultat

Regera eller inte regera, det är PP:s dilemma just nu.

Partido Popular gjorde som bekant sitt bästa kommun- och regionalval någonsin, men nu finns farhågor inom partiet för att resultatet var lite för bra. Motiveringen skulle vara att socialistpartiet nått botten och att rivalen nu har tio månader på sig att samla sina krafter till parlamentsvalet i mars.

Det ledande oppositionspartiet har ett dilemma som kanske inte är det man omedelbart föreställer sig efter en jordskredsseger. Opinionsundersökningarna har länge pekat på ett maktskifte nästa år, men resultatet i lokalvalen kan leda till förändringar. Det är visserligen inte troligt att PSOE hinner ta in det stora försprång som PP samlat på sig, men däremot skulle de konservativas egna majoritet kunna vara i fara.

Den risken skulle förklara varför Partido Popular är så ivriga att kalla till nyval. Ju förr spanjorernas kallas till valurnorna igen desto bättre resultat väntas PP få.

Men här tillkommer ett annat problem. Den spanska ekonomin är fortfarande mycket svag och det återstår fortfarande många tuffa månader innan vi ser en eventuellt återhämtning. Ju tidigare PP kommer till makten desto mer impopulära beslut kommer de tvingas ta. Det skulle i sin tur förklara varför de inte presenterar ett misstroendevotum en gång för alla.

Gissa om de är rådvilliga just nu på PP:s högkvarter vid Calle Génova i Madrid.