Terrorismen som slagträ

Antiterroristpolitiken har blivit föremål för regelbundna konfrontationer mellan Partido Popular och PSOE. Fotot tog jag i samband med ett besök i parlamentet i maj 2004.

Det talas väldigt mycket om ETA och ETA:s stödpartier dessa dagar. De två ledande rikspartierna PP och Partido Popular är dagligen i luven på varandra och det är onekligen en paradox att den politiska splittringen är som störst, när ETA är som svagast. Förmodligen är det just därför.

I början på 80-talet dödade den baskiska terroristorganisationen omkring 100 människor om året. Det är ett snitt på två dödsoffer i veckan. Då fanns inte en tillstymmelse till politisk splittring i frågan. Inte ens när det senare blev känt att socialistregeringen under Felipe González organiserat och finansierat den underjordiska terroristbekämpningen GAL, var debatten så hård som den varit på sistone.

Den enda liknelsen finner vi med de nuvarande partiledarna, Zapatero och Rajoy. Efter PP:s överraskande valförlust 2004 tog de som första parti till antiterroristpolitiken som politiskt slagträ. Kritiken mot PSOE för deras samtal med ETA var skoningslös, detta trots att PP själva under sin tid vid makten med José María Aznar i spetsen försökte nå ett förhandlat slut på våldet.

Det såg ut som om stridsyxan skulle grävas ned när PP åter anslöt sig till antiterroristpakten 2007. Efter attentatet vid Madrids flygplats Barajas 30 december 2006 bröt Zapateros regering kontakterna med ETA (åtminstone under ett par månader) och Partido Popular fann då skäl att åter ställa sig bakom regeringens politik beträffande Baskien.

Offensiv mot Zapateros förmodade efterträdare

Nu har dock konfrontationen blossat upp med full kraft igen. Trots att tillslagen mot ETA och gripandena av misstänkta terrorister är fler än någonsin, anklagar Partido Popular regeringen för att göra eftergifter gentemot de radikala baskerna. Krutet riktas inte minst mot inrikesministern Alfredo Pérez Rubalcaba, som ses som den trolige efterträdaren till Zapatero och som av Partido Popular bland annat anklagas för inblandning i en påstådd läcka till ETA (Caso Faisán).

Partido Popular har vidare anklagat regeringen för att organisera frigivningen av fängslade ETA-medlemmar samt verka för att de radikala baskerna får ställa upp i kommunvalet 22 maj. Nu har dock regeringen ställt sig bakom ett initiativ att stoppa samtliga vallistor som presenterats av den kontroversiella koalitionen Bildu.

Det är inget vackert skådespel och det framstår som än mer vansinnigt mot bakgrund av att de regerande socialisterna och Partido Popular i Baskien upprätthåller en pakt som står över alla typer av konfrontationer. Den baskiske regionalpresidenten ”lehendakari” Patxi López och PP-ledaren i regionen Antonio Basagoiti har uppnått ett samförstånd som borde vara omöjlig, när man ser hur deras respektive centralstyrelser agerar. De lever dock i det verkliga Baskien och inser vikten av att dra åt samma håll, för att en gång för alla uppnå fred i regionen.

Förhoppningarna om ett slut på ordkriget är få och det finns i dagsläget bara två scenarion som kan sätta punkt för konfrontationen. Det ena är att Rajoy kommer till makten nästa vår och det andra att ETA definitivt utrotas. Fast vid närmare eftertanke kommer debatten med all säkerhet ändå att fortsätta och gälla den radikala baskiska vänsterns existensberättigande.