Juan Carlos surnar till

Kung Juan Carlos gillar inte att det spekuleras kring hans hälsa. Fotot tog jag i Svenska ambassaden i Madrid för drygt ett år sedan.

Det har talats mycket om kungen i Sverige de senaste dagarna. Den spanske monarken Juan Carlos har en helt annan situation, där en övervägande majoritet av spanjorerna beundrar och är tacksamma för hans personliga instats för demokratiseringen i Spanien. Juan Carlos är en öppen och mycket skämtsam person. Därför är det särskilt anmärkningsvärt när han härom dagen reagerade med irritation mot pressen.

Det har nyligen blivit känt att den spanske kungen måste operera sig de närmaste dagarna, på grund av ledbesvär som hindrar honom från att gå ordentligt. (Den här bloggen aviserade om detta redan för ett par veckor sedan!) Besväret uppges ha grund i gamla skidåkningsskador.

Vid en tillställning i kungapalatset i veckan frågade journalister monarken om hans hälsa och Juan Carlos svarade först skämtsamt “bedrövligt... bedrövligt...” Plötsligt tände han dock till och sade att “vad ni helst vill är att jag dör och att det växer ett träd ur min kropp”.

Luften gick fullständigt ur journalisterna och Juan Carlos själv märkte nog att han tappat humöret, då han senare närmade sig pressuppbådet igen och försökte lätt upp stämningen. Kungens upprördhet grundade sig av allt att döma i spekulationerna kring hans hälsa, men rent objektivt har medierna inte varit så respektlösa att det motiverar någon irritation.

En helt personlig tolkning är att kungen faktiskt börjar få ålderskrämpor och att detta retar monarken lika mycket, som det faktum att det börjar bli uppenbart även för pressen.

Väl värd att plocka

Sydkustens juninummer innehåller mycket intressant läsning.

På fredag kommer Sydkustens juninummer ut. Den är redan färdigställs och även om det alltid är en tillfredsställande känsla när papperstidningen är gjord, känns detta nummer extra späckat med intressant läsning.

Naturligtvis tar vi upp konsekvenserna av lokalvalen, ledarfrågan inom PSOE och missnöjesrörelsen 15-M. Men dessutom kan vi bjuda på intervjuer med kustens invalda svenska fullmäktigeråd, ett reportage om en annorlunda svensk-spansk kyrka på Costa del Sol och om sviktande religiositet bland spanska ungdomar.

Väl värt att plocka tidningen alltså. Den är som vanligt gratis!

Messi släng dig i väggen

Barças Gerard Piqué har mängder av troféer, men den mest avundade heter Shakira.

Världens bästa fotbollsspelare är utan tvekan Lionel Messi. Han har vunnit guldbollen de två senaste åren och lovordas av alla i F.C. Barcelona, inkluderat tränaren Guardiola. Klubbens verklige guldgosse är dock en annan spelare. Han heter Gerard Piqué och blott 24 år gammal har han ett troféskåp som inte ens Messi kan mäta sig med.

Piqué är fotbollens Alexander Lukas. Han har liksom de flesta stjärnor i Barça formats i fotbollsskolan La Masía, men väldigt tidigt värvades han till Manchester United, med vilka han vann en Champions-League titel. Han har senare vunnit två till med Barcelona och dessutom spanska cupen, ligan tre gånger, spanska supercupen, europeiska supercupen och VM för klubblag. Som om det inte vore nog är Piqué både EM- och VM-mästare med Spanien.

Men den trofé som han utan tvekan är mest avundad för, åtminstone bland de manliga supportrarna, är att han är sångerskan Shakiras pojkvän. I söndags dansade de tillsammans på scenen på colombianskans konsert i Barcelona. Att hon är tio år äldre än Piqué är inget större hinder.

Visste du förresten att båda fyller år 2/2? Det är därför Piqué numera firar sina mål (jo, han gör mål också trots att han är mittback) med att korsa armarna och visa upp två fingrar i varje hand.

Vidare är Piqué modell för en Spaniens mest kända modefirmor. Kan man be om mer?

I skrivande stund har Piqué 2 202 781 anhängare på sin Facebooksida. Där kan du läsa mer.

Nationalsport med all rätt

Barcelona representerar de främsta klubbframgångarna i Spanien just nu, men riksfotbollen i sin helhet är den bästa någonsin. Foto: Brenpac

Idag är det stor baksmälla i Barcelona. Det har visserligen gått två dygn sedan Barças fantastiska Champions League-triumf (den tredje på sex år), men igår var det eriksgata i den katalanska huvudstaden, med stor avslutningsfest i stadion Camp Nou som inkluderade uppträdande av den colombianska världstjärnan Shakira (som bekant flickvän till mittbacken Piqué).

Barcelona har förtrollat en hel fotbollsvärld denna säsong med sitt skönspel och uppvisningen mot Manchester United i lördags var verkligen pricken över i. Som Barça-fan sedan barnsben vill jag dock vara generös i detta triumfens ögonblick och tillägna meriten för fotbollens utveckling i Spanien även till Real Madrid och de övriga klubblagen.

Spansk fotboll har genomgått en formidabel förändring de senaste åren. La Liga är sedan flera säsongen den högst rankade i världen och den liga som samlar absolut flest stjärnor. Visst kan man diskutera de astronomiska summor som fotbollen rör, men det går inte att förneka den markanta kvalitetshöjning som följt med.

Jag minns tydligt när jag i mitten på 80-talet vistades i Madrid och spelade på stryktipset varje vecka. Ungefär hälften av de tio matcherna i varje omgång brukade sluta 0-0 och det var en präktig sensation om någon noterade mer än två mål. Dessutom var bortasegrar ytterst ovanliga.

På landslagsnivå kan en spansk fotbollssupporter inte glömma mängder av fiaskon, från det egna fotbolls-VM:et 1982 och framåt. Nu är dock Spanien både europamästare och världsmästare och Barcelona är inte bara det bästa klubblaget i världen utan förmodligen det bästa fotbollslaget genom alla tider.

Fotbollen har aldrig förtjänat så mycket att vara Spaniens nationalsport som idag.

Ingen rök utan eld

Brandsäsongen har börjat tidigt i år och farhågorna om en svår sommar är stora.

Trots den rekordvåta vintern och våren börjar brandsäsongen ovanligt tidigt i år. För mycket regn på våren kan paradoxalt nog ha en motsatt effekt på brandfaran, då nederbörden leder till betydligt mer lättantändlig markvegetation.

Sådan var situationen även förra året och beredskapen var extrem. Lyckligtvis blev det en ovanligt skonsam sommar, med knappt en tredjedel så många naturbränder som genomsnittet.

Den omfattande naturbranden på Ibiza, som skördat mer än 1 500 hektar mark, väcker farhågor för sommaren. Räddningstjänsten försöker nu förebygga så mycket som möjligt, genom att skingra markvegetation och hålla brandgatorna rena.

En stor del av naturbränderna orsakas av slarv eller är medvetet antändna. Tidigare var det vanligt att det spekulerades i mark genom att orsaka bränder för att kunna bygga efteråt, men det är sedan flera år förhindrat genom en lagändring. Istället är det största gisslet pyromaner, som inte så sällan är medlemmar av den egna räddningstjänsten.

Infekterad debatt

Spanska jordbrukssektorn rasar över anklagelserna om smitta, som hotar orsaka omfattande förluster.

Ett parti gurkor från Spanien, Málaga närmare bestämt, misstänks vara källan till den ehec-epidemi som skördat minst två dödsoffer i Tyskland och som gjort att dussintals andra personer insjuknat i flera nordeuropeiska länder, inkluderat Sverige. I Spanien råder dock stort tvivel huruvida bakterierna skulle ha uppstått i landet. De prov som hittills gjorts har inte visat några spår av ehec-bakterier.

Den spanska jordbrukssektorn är upprörd över det sätt på vilket Spanien pekats ut som smitthärd. Det är nämligen inte första gången som EU-länder lättvindigt larmat om spanska livsmedel, som sedan visat sig vara fria från defekter. Varje gång har livsmedelssektorn drabbat av stora förluster.

De aktuella gurkorna är odlade i Almería och har exporterats från ett företag i Algarrobo, öster om Málaga. Då samtliga gurkor från den aktuella producenten går på export har inget larm gått ut i Spanien.

PSOE:s framtid höljd i dimma

Chacón lämnar vägen öppen för Rubalcaba. Foto: PSOE

Socialistpartiet har alltid utgivit sig för att vara ett föredöme för intern demokrati och missar inget tillfälle att jämföra med hur PP-ledaren Mariano Rajoy handplockades av sin företrädare José María Aznar. Beskedet igår av försvarsministern Carme Chacón att hon inte ställer upp i det planerade primärvalet för att efterträda Zapatero, har dock väckt många frågetecken kring hur det egentligen ligger till med denna demokrati.

En oväntat het debatt om maktskiftet i socialistpartiet har blossat upp, i kölvattnet efter valförlusten i söndags. Flera PSOE-företrädare har ifrågasatt Zapateros beslut att välja efterträdare genom primärval, som PSOE har mycket negativa erfarenheter av. De senaste två primärvalsvinnarna noterade i söndags urusla resultat i Madridregionen respektive i Barcelona stad.

Den baskiske regionalpresidenten Patxi López är en av dem som förespråkar en partikongress, framför primärval. Argumenten är dels att PSOE behöver en grundläggande förändring av sitt program och dels ett skifte inte bara på posten som kandidat till regeringschef. Dessutom skulle partiet i en kongress bättre kunna styra vem som blir Zapateros efterträdare.

En kongress tillbakavisas kategoriskt av Zapatero, som paradoxalt nog själv valdes till posten i en sådan. Han står fast vid primärvalsmodellen, även om Chacóns tillbakaträdande antyder något annat. Det ser nu ut som om inrikesministern Alfredo Pérez Rubalcaba blir den enda kandidaten att efterträda Zapatero och därmed skulle det varken krävas primärval eller någon kongress.

Debatten lär inte vara över. Många inom PSOE ogillar att reformen av partiet ska ledas av en person som är något uppe i åren och som var minister redan med Felipe González. Andra, som talmannen i parlamentet José Bono, kritiserar att det läggs så mycket energi på tronföljdsdebatten, när prioriteringen borde vara den ekonomiska krisen.

Nu spekuleras det kring hur stora påtryckningar Chacón utsatts för, i syfte att undvika flera kandidater. Det finns en annan intressant tolkning också. Det är inte helt otänkbart att Chacón väljer att låta Rubalcaba ta den väntade valförlusten nästa år och att hon åter träder in på arenan när stormen i partiet ebbat ut.