Vi har flyttat!

Bloggen är igång igen, men på ny adress.

Välkommen in!

Semester

Det är inte bara Madridborna som drar på semester i dessa dagar. Även denna bloggredaktör tar några dagar ledigt och återkommer i början av augusti.

På återseende!

Skäddarsydd skandal

Så är det då klart att Valencias regionalpresident Francisco Camps kommer att åtalas för korruption. Bevisen på att han skulle ha accepterat skräddarsydda kostymer till ett värde av cirka 15 000 euro som gåvor anses tillräckligt starka för att sätta Camps på de åtalades bänk.

Som vanligt i Spanien har rättegången låtit vänta på sig och därför har drevet pågått en längre tid i massmedia och hos oppositionen. Dock verkar Camps inte ens överväga att avgå och Partido Popular fortsätter att stödja honom, om än blygsamt.

Lämpligheten för en makthavare att avgå för en påstådd skandal som ännu inte fastställts i domstol kan diskuteras. Dock finns det andra omständigheter som gör det direkt ohållbart att Camps fortsätter som regionalpresident och det har inget med utredningstekniska orsaker att göra.

Camps är direkt olämplig som makthavare av den enkla orsaken att han sedan flera år är otillgänlig. De påstådda skandalerna har fått regionalpresidenten att sluta sig som en mussla och vid sidan av de oundvikliga debatterna i regionalparlamentet och egenhändigt valda uttalanden ger Camps inga som helst intervjuer.

En folkvald representant måste vara tillgänlig och utsätta sig regelbundet både för både massmedias och allmänhetens utfrågning. Om detta inte sker fungerar inte demokratin.

Det är oväsentligt om Camps nyligen blivit omvald med bred majoritet. Om hans personliga situation förhindrar honom att respektera de demokratiska spelreglerna har han inget i leken att göra. Hur elegant klädd han än är!

Funcionarios

Översättning: "Försök lista ut vem av dessa offentliganställda som har fast tjänst och vem som är vikarie."

Offentliganställda i Spanien kallas för ”funcionarios” och de har inget vidare rykte. Det är tyvärr i många fall befogat.

Sedan Francos dagar upprätthålls ett system där de offentliganställda har garanterad sysselsättning och lön tills de går i pension. Deras arbetsförhållanden är inte alltid de bästa, men mångas bristande serviceförmåga beror till största delen på att att de inte ”behöver” vara trevliga och tillmötesgående. De kan ju inte få sparken.

Visst finns det många offentliganställda som gör ett beundransvärt jobb, exempelvis lärare och sjukvårdspersonal. Inom administrationen är det dock inte lika välsorterat och gång på gång bjuds man på otrevliga prov på detta.

Härom dagen var jag skickad att lämna en skriftlig ansökan på ett kommunkontor i La Cala de Mijas. Tidsfristen skulle gå ut följande dag, så det var ganska angeläget.

Halvtio på morgonen infinner jag mig vid det angivna kontoret. Det är stängt. Ingenstans står öppettider och på de två telefonnummer som finns angivna på anslagstavlan svarar ingen. Strax anländer en kvinna som också behöver uträtta ett ärende. Vi väntar i 15 minuter.

Kvart i tio stannar en bil utanför kontoret och en yngre kvinna hoppar ur passagerardörren. Hon beger sig med nyckel i hand mot kontoret och låser upp.

Jag frågar i neutral ton vilka öppettider de har, då det inte är angivet och hon svarar ”Vi betjänar mellan nio och två”. Många genmälen dyker upp i mitt huvud men jag biter mig i tungan och begränsar mig till att slänga en blick på mitt armbandsur.

Kvinnan varken ursäktar sig eller ser ut att behöva förklara varför hon dyker upp på sin post 45 minuter sent. Själv håller jag tyst och lyckas fullgöra mitt ärende, kanske något smidigare än vanligt på grund av en eventuell tillstymmelse till dåligt samvete. Men om det fanns något döljde kvinnan det effektivt.

Nu kan man tycka att jag borde ha protesterat och kanske till och med reklamerat. Problemet är bara att det är närmast utsiktslöst och den enda säkra konsekvensen är att man blir ännu sämre bemött nästa gång detta kontor måste uppsökas.

Dessa scener utspelar dagligen runt om i Spanien. Allt medan politiker talar sig hesa om att öka produktiviteten i landet. Jo jag tackar jag.

Dubbelt högtryck

Idag startar den andra semesteromgången för sommaren och mängder med turister väntas dra ut på vägarna, med kustorter som mål. Enligt många företagare på Costa del Sol har sommarsäsongen startat bra, med bland annat en hög hotellbeläggning.

Nu ökar trycket på kusten med den andra vågen av sommarfirare och den stora anstormningen väntar 1 augusti. Denna helg kan det vara en bra idé att låta bilen stå, om man bor på Costa del Sol.

Skam den som ger sig

Madrid kandiderar för tredje gången i rad för att arrangera sommar-OS och det vete tusan om de inte kommer att lyckas denna gång. Kandidaturen för 2012 ansågs ligga lite för nära Barcelona 1992 och den för 2016 var närmast utsiktslös, mot bakgrund av att OS hålls i London fyra år före.

Den här gången är det dock mycket som talar för kandidaturen, som igår presenterades officiellt av borgmästaren Alberto Ruiz Gallardón. Madrids två tidigare försök borde gynna staden, tidigare kandidaturer har fått positiva bedömningar inte minst för att en stor del av installationerna redan är klara och dessutom kan OS mycket väl tillfalla Europa igen, efter Rio de Janeiro.

Stödet för kandidaturen är närmast enhälligt från både de politiska partierna och Madridborna. En annan historia är att man knappast står ut i Madrid i augusti. Men har OS kunnat hållas i Aten så ska det väl kunna genomföras även på den spanska högplatån. Bäst att följa inomhussporterna dock!

Kasta sten i glashus

I samband med maktskiftet både på regionalt och lokalt håll har Partido Popular förkunnat att de tidigare socialistiska makthavarna kört ekonomin i botten. Det har skett exempelvis i regionalstyret i Castilla-La Mancha och i provinsstyrelsen i Málaga.

I Castilla-La Mancha har anklagelserna om dolda underskott lett till en konfrontation mellan nya regionalpresidenten María Dolores de Cospedal (PP) och finansministern Elena Salgado (PSOE). I Málagaprovinsen har den nya provinsstyrelsen kallat sina företrädare för ”oduglingar”.

Spanska politiker hyser inte något större anseende sedan tidigare och den nuvarande konfrontationen lär inte bättre på deras rykte. Det är möjligt att långvariga socialistiska styrelser undanhållit obekvämt stora underskott, men den aggressivitet som Partido Popular kommit till makten med ger sken av att ingå i en medveten strategi. Syftet skulle vara dels att misskreditera socialistpartiet inför parlamentsvalet och dels att lägga en opinionsgrund för att kunna genomföra omfattande nedskärningar av de offentliga utgifterna.

Det är inte vackert.