Semester

Det är inte bara Madridborna som drar på semester i dessa dagar. Även denna bloggredaktör tar några dagar ledigt och återkommer i början av augusti.

På återseende!

Skäddarsydd skandal

Så är det då klart att Valencias regionalpresident Francisco Camps kommer att åtalas för korruption. Bevisen på att han skulle ha accepterat skräddarsydda kostymer till ett värde av cirka 15 000 euro som gåvor anses tillräckligt starka för att sätta Camps på de åtalades bänk.

Som vanligt i Spanien har rättegången låtit vänta på sig och därför har drevet pågått en längre tid i massmedia och hos oppositionen. Dock verkar Camps inte ens överväga att avgå och Partido Popular fortsätter att stödja honom, om än blygsamt.

Lämpligheten för en makthavare att avgå för en påstådd skandal som ännu inte fastställts i domstol kan diskuteras. Dock finns det andra omständigheter som gör det direkt ohållbart att Camps fortsätter som regionalpresident och det har inget med utredningstekniska orsaker att göra.

Camps är direkt olämplig som makthavare av den enkla orsaken att han sedan flera år är otillgänlig. De påstådda skandalerna har fått regionalpresidenten att sluta sig som en mussla och vid sidan av de oundvikliga debatterna i regionalparlamentet och egenhändigt valda uttalanden ger Camps inga som helst intervjuer.

En folkvald representant måste vara tillgänlig och utsätta sig regelbundet både för både massmedias och allmänhetens utfrågning. Om detta inte sker fungerar inte demokratin.

Det är oväsentligt om Camps nyligen blivit omvald med bred majoritet. Om hans personliga situation förhindrar honom att respektera de demokratiska spelreglerna har han inget i leken att göra. Hur elegant klädd han än är!

Funcionarios

Översättning: "Försök lista ut vem av dessa offentliganställda som har fast tjänst och vem som är vikarie."

Offentliganställda i Spanien kallas för ”funcionarios” och de har inget vidare rykte. Det är tyvärr i många fall befogat.

Sedan Francos dagar upprätthålls ett system där de offentliganställda har garanterad sysselsättning och lön tills de går i pension. Deras arbetsförhållanden är inte alltid de bästa, men mångas bristande serviceförmåga beror till största delen på att att de inte ”behöver” vara trevliga och tillmötesgående. De kan ju inte få sparken.

Visst finns det många offentliganställda som gör ett beundransvärt jobb, exempelvis lärare och sjukvårdspersonal. Inom administrationen är det dock inte lika välsorterat och gång på gång bjuds man på otrevliga prov på detta.

Härom dagen var jag skickad att lämna en skriftlig ansökan på ett kommunkontor i La Cala de Mijas. Tidsfristen skulle gå ut följande dag, så det var ganska angeläget.

Halvtio på morgonen infinner jag mig vid det angivna kontoret. Det är stängt. Ingenstans står öppettider och på de två telefonnummer som finns angivna på anslagstavlan svarar ingen. Strax anländer en kvinna som också behöver uträtta ett ärende. Vi väntar i 15 minuter.

Kvart i tio stannar en bil utanför kontoret och en yngre kvinna hoppar ur passagerardörren. Hon beger sig med nyckel i hand mot kontoret och låser upp.

Jag frågar i neutral ton vilka öppettider de har, då det inte är angivet och hon svarar ”Vi betjänar mellan nio och två”. Många genmälen dyker upp i mitt huvud men jag biter mig i tungan och begränsar mig till att slänga en blick på mitt armbandsur.

Kvinnan varken ursäktar sig eller ser ut att behöva förklara varför hon dyker upp på sin post 45 minuter sent. Själv håller jag tyst och lyckas fullgöra mitt ärende, kanske något smidigare än vanligt på grund av en eventuell tillstymmelse till dåligt samvete. Men om det fanns något döljde kvinnan det effektivt.

Nu kan man tycka att jag borde ha protesterat och kanske till och med reklamerat. Problemet är bara att det är närmast utsiktslöst och den enda säkra konsekvensen är att man blir ännu sämre bemött nästa gång detta kontor måste uppsökas.

Dessa scener utspelar dagligen runt om i Spanien. Allt medan politiker talar sig hesa om att öka produktiviteten i landet. Jo jag tackar jag.

Dubbelt högtryck

Idag startar den andra semesteromgången för sommaren och mängder med turister väntas dra ut på vägarna, med kustorter som mål. Enligt många företagare på Costa del Sol har sommarsäsongen startat bra, med bland annat en hög hotellbeläggning.

Nu ökar trycket på kusten med den andra vågen av sommarfirare och den stora anstormningen väntar 1 augusti. Denna helg kan det vara en bra idé att låta bilen stå, om man bor på Costa del Sol.

Skam den som ger sig

Madrid kandiderar för tredje gången i rad för att arrangera sommar-OS och det vete tusan om de inte kommer att lyckas denna gång. Kandidaturen för 2012 ansågs ligga lite för nära Barcelona 1992 och den för 2016 var närmast utsiktslös, mot bakgrund av att OS hålls i London fyra år före.

Den här gången är det dock mycket som talar för kandidaturen, som igår presenterades officiellt av borgmästaren Alberto Ruiz Gallardón. Madrids två tidigare försök borde gynna staden, tidigare kandidaturer har fått positiva bedömningar inte minst för att en stor del av installationerna redan är klara och dessutom kan OS mycket väl tillfalla Europa igen, efter Rio de Janeiro.

Stödet för kandidaturen är närmast enhälligt från både de politiska partierna och Madridborna. En annan historia är att man knappast står ut i Madrid i augusti. Men har OS kunnat hållas i Aten så ska det väl kunna genomföras även på den spanska högplatån. Bäst att följa inomhussporterna dock!

Kasta sten i glashus

I samband med maktskiftet både på regionalt och lokalt håll har Partido Popular förkunnat att de tidigare socialistiska makthavarna kört ekonomin i botten. Det har skett exempelvis i regionalstyret i Castilla-La Mancha och i provinsstyrelsen i Málaga.

I Castilla-La Mancha har anklagelserna om dolda underskott lett till en konfrontation mellan nya regionalpresidenten María Dolores de Cospedal (PP) och finansministern Elena Salgado (PSOE). I Málagaprovinsen har den nya provinsstyrelsen kallat sina företrädare för ”oduglingar”.

Spanska politiker hyser inte något större anseende sedan tidigare och den nuvarande konfrontationen lär inte bättre på deras rykte. Det är möjligt att långvariga socialistiska styrelser undanhållit obekvämt stora underskott, men den aggressivitet som Partido Popular kommit till makten med ger sken av att ingå i en medveten strategi. Syftet skulle vara dels att misskreditera socialistpartiet inför parlamentsvalet och dels att lägga en opinionsgrund för att kunna genomföra omfattande nedskärningar av de offentliga utgifterna.

Det är inte vackert.

Zapateros sista dagar vid makten

Igår skedde det som torde vara José Luís Rodríguez Zapateros sista regeringsomläggning. Den orsakades av Rubalcabas väntade utträde för att förbereda socialistpartiets kampanj inför parlamentsvalet.

Regeringsomläggningen var tämligen diskret och den enda överraskningen var att näringsministern José Blanco tar över som regeringstalesman. Ny inrikesminister är hittillsvarande statssekreteraren Antonio Camacho medan ingen ny vice regeringschef utsetts. Därmed är finansministern Elena Salgado nu förste vice regeringschef och administrationsministern Manuel Chaves andre vice regeringschef.

Mot bakgrund av Zapateros beslut att inte ställa upp för omval ser många honom nu som en förbrukad ledare. Till och med de journalister som regelbundet brukar bevaka hans presskonferenser säger att de aldrig sett Zapatero så trött och uppgiven som vid de senaste framträdandena.

Få ifrågasätter att det sedan en tid är kandidaten Rubalcaba som leder rodret, för att styra socialistskutan i mesta möjliga lä. Det kan till och med inkludera en tidigareläggning av valet till november.

Zapateros dagar är räknade.

Lyckorus som består

Idag är ett exakt ett år sedan Spanien blev världsmästare i fotboll. Det kan verka anekdotiskt, men alla tv-kanaler har specialprogram om detta och igår arrangerades en stor konsert i Madrid för att fira jubiléet.

Vid sidan av vad det första VM-guldet kan innebära för vilken som helst nation har det spanska landslagets fotbollsframgångar inneburit en viktig vändpunkt för den nationella identiteten. Det startade redan med EM-triumfen 2008 men fullkomligt exploderade under VM-slutspelet i Sydafrika förra sommaren.

Efter drygt 30 år av historiskt komplex blev det äntligen rumsrent att brinna för Spanien och inte minst att vara stolt över den spanska flaggan. Det som under 40 år förvandlades till en symbol för förtrycket, enade nu åter folket.

VM-segern 11 juli 2010 är en milstolpe för Spanien, oavsett man man kan tycka om fotboll eller sport i allmänhet. Precis som vid andra historiska ögonblick kan alla spanjorer återge hur de firade titeln och många har inte ens kommit sig för att ta ner flaggan som de satte upp, den där magiska månaden förra sommaren.

PSOE:s egendomliga strategi

Så är det då officiellt att Alfredo Pérez Rubalcaba är den som ska försöka vända PSOE:s dalande opinionssiffror. Igår bekräftade partistyrelsen hans utnämning, efter att alla andra möjliga motkandidater effektivt gallrats bort.

Valet av Rubalcaba är i många hänseenden egendomligt. En politiker som varit minister redan i Felipe González regering och som varit den starke mannen i Zapateros kabinett de senaste månaderna, symboliserar knappast nytänkande. Det framstår som speciellt motsägelsefullt att Rubalcaba nu ska presentera lösningar på krisen, när han bevisligen inte varit kapabel att motverka den i sin nuvarande nyckelroll.

Det finns dock en logik som ingen PSOE-talesman officiellt kommer att medge. Prognosen för socialistpartiet inför nästa års parlamentsval är nämligen så dålig att PSOE väntas göra ett katastrofresultat, vem som än är huvudkandidat. Om PSOE-styrelsen i hemlighet erkänner detta, inkluderat Rubalcaba, kan det förefalla logiskt att ”offra” en gammal räv som i grunden vill trappa ned sin politiska aktivitet.

Att satsa sitt bästa kort på nästa års val vore ett politiskt självmord. Det är troligare att PSOE diskonterar en period i oppositionsställning och börjar på ny kula först efter valet. Då kan Rubalcaba bära hundhuvudet med en ansenlig offentlig pension som tröst och socialistpartiet presentera en kandidat som verkligen står för förnyelse.

Läs: Carme Chacón.

Mirakel på Pamplonas gator

Just nu pågår en av de mest kända spanska festligheterna internationellt, nämligen San Fermín i Pamplona. Det är en av Spaniens vildaste fester med mängder av besökare och mängder av alkohol. San Fermín har dock blivit världsberömt för sina tjurrusningar, genom Ernest Hemingways böcker och personliga engagemang.

Tjurrusningar förekommer på många håll i Spanien, men dem i San Fermín är de mest välbesökta just på grund av Hemingway. Tusentals personer deltar varje morgon och turister anländer från världens alla hörn.

Åtta dagar i rad, mellan 7 och 14 juli klockan åtta på morgonen, släpps sex vilda tjurar på drygt ett halvt ton vardera lösa på Pamplonas centrala gator. På drygt två minuter springer tjurarna, ledsagade av kastrerade tjurar, sträckan mellan hagen och tjurfäktningsarenan, där de blir fäktade och avlivade samma eftermiddag.

Det är inget annat än ett mirakel att så få tillbud inträffar, när man ser scenerna i tv. Tusentals personer, många berusade, springer framför, bredvid och bakom tjurarna, men det är faktiskt ytterst ovanligt att någon stångas ihjäl. De flesta skador uppstår när folk snubblar, eller springer in i varandra.

Värst är det på helgerna, när så många springer att man knappt ser tjurarna. I fredags skadades en 24-årig australiensare som agerade vettlöst inne i arenan. Han är dock utom fara. Oavsett om du är djurvän eller ej bör du ha sett rusningarna, åtminstone en gång. Var dock beredd på att det lätt blir en vana och då måste du vara vaken och slå på spanska TVE1 några minuter för åtta varje morgon. (Du kan också se det live på nätet på www.rtve.es)

Passa på speciellt imorgon söndag, då antalet deltagare är som störst. ¡Viva San Fermín!

Bästa starten på La Liga

Fotbollsälskare på Costa del Sol har anledning att fira. Det kraftigt förstärkta flaggskeppet i provinsen Málaga tar sig an självaste F.C. Barcelona hemma i den första omgången 20-21 augusti. Málaga har varit på vippen att åka ur högsta divisionen de två senaste säsongerna, men sommarens värvningar har höjt ribban betydligt.

Premiärmatchen blir en viktig värdemätare. Det kan även gynna Málaga att möta Barcelona när de ännu inte hunnit smörja maskineriet.

För två säsonger sedan hade jag privilegiet att följa matchen mellan Málaga och Barcelona från kortsidan, med kameran i högsta hugg. Den här gången är inte Zlatan med, men däremot det förmodligen bästa laget i världen i dagsläget, regerande mästare både i ligan och Champions League.

Välmotiverad parkeringsavgift

Från och med idag är parkering i centrala delar av Marbella, Puerto Banús och San Pedro Alcántara avgiftsbelagd. Många höjer säkert på ögonbrynen över att det varit gratis i alla år att ställa bilen mitt i centrum, men det finns en hel del kritiska röster också som menar att de nya blåzonerna är skandal.

Politiska debatter kan ibland vara ytterst närsynta och navelskådande. En del menar att avgiftsbeläggningen av parkeringsrutorna är ett initiativ enbart för att öka kommunens intäkter. De anser vidare att det är ett dråpslag mot turismen att behöva betala för att parkera i innerstaden.

Det är snarare ett mysterium hur det kunnat vara gratis så länge. Förmodligen är den enda förklaringen att ingen tidigare kommunledning haft kurage att ta det känsliga beslutet. Under alla dessa år har fordonsägare kunnat ha sin bil ställd mitt i centrum under månader, som om det vore vilken gratis långtidsparkering som helst. Gissa hur många bilister som hade haft glädje av den rutan, under de hundratals timmar som den ockuperats av ett och samma fordon.

Blåzonerna borde enligt enkel logik inte bara underlätta parkeringen i centrum, utan även minska luftföroreningarna. Dels därför att fler lediga platser minskar tiden som bilister kör i cirklar medan de letar efter parkering och dels då kostnadsskillnaden nu inte är lika stor mellan att stå på gatan och i ett parkeringsgarage. Det gör i sin tur att många kanske helt låter bli att cirkla runt och väljer att ta första bästa parkeringsgarage.

När det gäller kommunens intäkter kan jag samtidigt inte tänka annat att det är väl förunnt att stärka kommunkassan något, genom en avgift för förmånen att ockupera några kvadratmeter centralt belägen mark under ett par timmar.

Oppositionens skadebitterhet

De senaste dagarna har det kommit flera politiska rapporter beträffande Spaniens ekonomi. Det har vi inte varit bortskämda med, men att döma av Partido Populars agerande är de inte lika glada över siffrorna.

Arbetslösheten sjunker för tredje månaden i rad, inflationen likaså och balanseringen av statskassan går enligt tidtabell. Allt detta borde väcka optimism, eller åtminstone en viss lättnad, men det ledande oppositionspartiet skärper istället tonen genom några av sina underhuggare.

PP har inlett en hård offensiv mot socialistpartiets huvudkandidat Alfredo Pérez Rubalcaba och insisterar på behovet av ett nyval. De positiva siffrorna klassas av Partido Popular som ”stationära”.

Några har kritiserat Partido Popular för att glädja sig åt de dåliga siffrorna. Att döma av deras bistra miner när siffrorna för en gångs skull är positiva, kan det ligga mycket i påståendet.

Studierna konkurreras ut

Nyligen besökte jag juridikfakulteten på Málagas universitet. Terminen är i praktiken över och lärarna sammanställer säsongen och tentar av de elever som fått underkänt i vissa ämnen.

Vanligtvis är det högtryck i universitetsområdet Teatinos, men den här dagen rådde en skön avstressad stämning som gjorde att min intervju gick mer in på djupet. Jag började utbyta intryck om det spanska skolsystemet med en av chefslärarna på fakulteten och hon höll med om många av mina åsikter. Hon skakade uppgivet på axlarna och förkunnande medan hon tittade ut mot gatan: ”Hur ska vi kunna konkurrera med ALLT som finns därute.”

Läraren syftade på den oändliga mängd nöjen som samhället har att erbjuda och som mångdubblats med IT-boomen. Hon säger att det närmast är en omöjlig uppgift att förklara för dagens ynglingar varför de ska anstränga sig med tråkiga studier, när de kan ha så mycket roligare utanför universitetsområdet.

Situationen har dock varit värre. Före krisen rasade antalet universitetsstudenter kraftigt. Många lockades av de feta lönerna inom byggsektorn. Det lockbetet är nu borta och därför inser fler att det är viktigt med en ordentlig utbildning.

Men även om det inte längre finns så många attraktiva jobb som lockar är det istället Facebook, Tuenti, dataspel och dokusåpor som avleder ungdomarnas intresse från skolböckerna.

Otidsenlig språkförbistring

I vissa hänseenden kan det förefalla som om utvecklingen i Spanien faktiskt går bakåt. Det gäller inte minst samlevnaden mellan de fyra officiella språken.

Samtliga spanjorer talar flytande kastiljanska, men många har som vardagsspråk antingen galiciska, baskiska eller katalanska, den senare med sina dialekter i Valencia och på Balearerna. De regionala språken är starkt kulturellt subventionerade, inte minst då de utgör en viktig symbol för regionalistpartierna, som är starka i sina hemtrakter.

Den språkliga regionalismen tar sig dock stundtals absurda former. För några månader antogs bruket av fyra språk i senaten, men en daglig tolkkostnad på 12.000 euro som följd.

Nu har inte oväntat den radikala baskiska koalitionen Bildu bestämt sig för att tala enbart baskiska i sina presskonferenser. Det är tydligen viktigare att markera sin särart än att göra sig förstådd och bidraga till kommunikation.

Sällan skådad skadeglädje

En av Spaniens mest avskydda institutioner är upphovsrättsföreningen SGAE, motsvarigheten till STIM i Sverige. Tillslaget mot dess huvudkontor har därför väckt stor munterhet, inte minst i Internetkretsar.

SGAE:s arbete är viktigt, men de har verkligen inte lyckats förankra sin funktions hos allmänheten. Tvärtom har SGAE ideligen förknippats med närmast tyranniskt agerande, där de krävt skyhöga upphovsrättsavgifter både av frisérsalonger som har radion påslagen eller av byar som firar sina folkfester med orkestermusik.

Om misstankarna om förskingring visar sig befogade kan det innebära dödsstöten för en organisation som sedan länge levt helt separerat från samhället.

Storsatsning med svensk krogpersonal

Igår kväll var det invigning för en av de största restaurangsatsningarna på länge i Puerto Banús. ”El Huerto” slog upp sina dörrar för pressen och för inbjudna gäster och det var med andan i halsen som de sista detaljerna hamnade på plats.

El Huerto, som betyder köksträdgården, ligger i Playas del Duque, intill den stora rondellen som leder in mot Puerto Banús. Det finns två svenskar bland personalen, dels dessertkocken Jonas Lagerström och sommelieren Paula Lundberg.

Mer information kommer inom kort i Sydkusten.

Insyn sällsynt i Spanien

Ett utfall i provinsdomstolen i Sevilla speglar ett fenomen där den spanska demokratin fortfarande har mycket att lära. Det handlar om offentlighetsprincipen, som är ytterst sällsynt i Spanien.

Provinsdomstolen i Sevilla har fastslagit att protokollen från den andalusiska regionalregeringens möten får läsas av utredningsdomaren som granskar den misstänkta bedrägerihärvan som berör obehöriga avgångsvederlag. Den socialistiska regionalregeringen har insisterat på att protokollen inte får läsas av utomstående, inte ens av en domare.

Det är anmärkningsvärt, men definitivt inget ovanligt, att spanska folkvalda har inställningen att de inte behöver dela med sig av information om det de i sin tjänsteutövning ägnar sig åt. I mängder av kommuner tvingas oppositionen, oavsett parti, att gå till domstol för att få insyn och tillgång till handlingar som berör kommunledningens agerande.

För oss som bedriver journalistik i Spanien är det en stor skillnad mellan den transparens som svenska myndigheter oftast har och den misstänksamhet med vilken man många gånger bemöts av både spanska myndigheter och företag. De flesta har alltid en utsedd talesman och ingen annan representant för organisationen eller företaget vågar yppa något, hur banal frågan än är.

Här berör vi även den sjukligt hårda hierarkin i spanska organisationer. Men det kan vi ta en annan dag.