Sanningen bakom arbetslöshetssiffrorna

Arbetslösheten i Spanien är rekordstor, men siffrorna speglar inte hela verkligheten.

Den senaste kvartalsrapporten gällande arbetslösheten i Spanien utgör en ny kalldusch och fastställer att antalet arbetslösa nu närmar sig fem miljoner. Siffran är svindlande och anledningen till att den inte väcker ett större ramaskri är att den inte överensstämmer helt med verkligheten.

Arbetslösheten är regeringens och befolkningens främsta bekymmer i dagsläget. Regeringschefen José Luís Rodríguez Zapatero har själv medgivit att han har svårt att sova när han tänker på hur många som inte har en sysselsättning. Även om arbetslöshetssiffrorna är rekordhöga och många familjer har det svårt i dagsläget, är dock sanningen att den svarta marknaden är enorm.

Ingen vet exakt hur många av de registrerade arbetslösa som arbetar svart. Den senaste tiden har detta dock varit föremål för studier och det finns uppskattningar om går från hundratusentals till flera miljoner. Det har motiverat regeringen att studera en annorlunda strategi för att motverka situationen. Ett av dem antogs igår i ministerrådet och går ut på att företagare ska beviljas en sorts karenstid, då de kan legalisera sina svartjobbare. De hotas samtidigt av extra hårda kontroller och straff om de inte utnyttjar tillfället.

En del hävdar att om arbetslösheten i verkligheten vore så utbredd som siffrorna antyder skulle det förekomma revolter i Spanien. Det är svårt att avgöra, men helt klart är att det finns många som lyfter både arbetslöshetsersättning och svart lön. Själv känner jag flera stycken, men jag känner ingen som är sysslolös mot sin vilja. Det är en situation som är mycket svår att styra upp, då många gånger både arbetsgivarna och de anställda uppskattar de fördelar som det innebär att verka skattefritt.

Detta betyder inte att arbetslösheten inte är ett verkligt och smärtsamt problem i Spanien. Den måste dock hanteras från fler infallsvinklar än vad som traditionellt gjorts.

Terrorismen som slagträ

Antiterroristpolitiken har blivit föremål för regelbundna konfrontationer mellan Partido Popular och PSOE. Fotot tog jag i samband med ett besök i parlamentet i maj 2004.

Det talas väldigt mycket om ETA och ETA:s stödpartier dessa dagar. De två ledande rikspartierna PP och Partido Popular är dagligen i luven på varandra och det är onekligen en paradox att den politiska splittringen är som störst, när ETA är som svagast. Förmodligen är det just därför.

I början på 80-talet dödade den baskiska terroristorganisationen omkring 100 människor om året. Det är ett snitt på två dödsoffer i veckan. Då fanns inte en tillstymmelse till politisk splittring i frågan. Inte ens när det senare blev känt att socialistregeringen under Felipe González organiserat och finansierat den underjordiska terroristbekämpningen GAL, var debatten så hård som den varit på sistone.

Den enda liknelsen finner vi med de nuvarande partiledarna, Zapatero och Rajoy. Efter PP:s överraskande valförlust 2004 tog de som första parti till antiterroristpolitiken som politiskt slagträ. Kritiken mot PSOE för deras samtal med ETA var skoningslös, detta trots att PP själva under sin tid vid makten med José María Aznar i spetsen försökte nå ett förhandlat slut på våldet.

Det såg ut som om stridsyxan skulle grävas ned när PP åter anslöt sig till antiterroristpakten 2007. Efter attentatet vid Madrids flygplats Barajas 30 december 2006 bröt Zapateros regering kontakterna med ETA (åtminstone under ett par månader) och Partido Popular fann då skäl att åter ställa sig bakom regeringens politik beträffande Baskien.

Offensiv mot Zapateros förmodade efterträdare

Nu har dock konfrontationen blossat upp med full kraft igen. Trots att tillslagen mot ETA och gripandena av misstänkta terrorister är fler än någonsin, anklagar Partido Popular regeringen för att göra eftergifter gentemot de radikala baskerna. Krutet riktas inte minst mot inrikesministern Alfredo Pérez Rubalcaba, som ses som den trolige efterträdaren till Zapatero och som av Partido Popular bland annat anklagas för inblandning i en påstådd läcka till ETA (Caso Faisán).

Partido Popular har vidare anklagat regeringen för att organisera frigivningen av fängslade ETA-medlemmar samt verka för att de radikala baskerna får ställa upp i kommunvalet 22 maj. Nu har dock regeringen ställt sig bakom ett initiativ att stoppa samtliga vallistor som presenterats av den kontroversiella koalitionen Bildu.

Det är inget vackert skådespel och det framstår som än mer vansinnigt mot bakgrund av att de regerande socialisterna och Partido Popular i Baskien upprätthåller en pakt som står över alla typer av konfrontationer. Den baskiske regionalpresidenten ”lehendakari” Patxi López och PP-ledaren i regionen Antonio Basagoiti har uppnått ett samförstånd som borde vara omöjlig, när man ser hur deras respektive centralstyrelser agerar. De lever dock i det verkliga Baskien och inser vikten av att dra åt samma håll, för att en gång för alla uppnå fred i regionen.

Förhoppningarna om ett slut på ordkriget är få och det finns i dagsläget bara två scenarion som kan sätta punkt för konfrontationen. Det ena är att Rajoy kommer till makten nästa vår och det andra att ETA definitivt utrotas. Fast vid närmare eftertanke kommer debatten med all säkerhet ändå att fortsätta och gälla den radikala baskiska vänsterns existensberättigande.

Får se vad detta mynnar ut i

Fuengirolaflodens mynning håller på att omformas till en stor rekreationspark.

Det grävs för fullt just nu vid Fuengirolaflodens mynning. Det ska bli plats för ett stort rekreationsområde, där vattnet kommer att ha en central roll och erbjuda möjligheter till vattensporter som exempelvis rodd.

Fuengirola är en av Spaniens mest tätbefolkade kommuner, så infrastrukturarbetena är ytterst begränsade. Vid den västra kommungränsen finns dock redan den vackra Sohailborgen med omkringliggande park och vid flodmynningens västra strand finns sedan tidigare en stor skateboard-park. Det här lovar bli en av de mest populära samlingsplatserna, inte minst under sommarmånaderna.

Budgeten uppgår till 1,3 miljoner euro.

Vem ställer UD till svars?

Ambassadörsresidenset i Madrid är obebott sedan snart nio månader. Det är en minst sagt pinsam situation.

Det har snart gått nio månader utan att Sveriges utrikesdepartement varit kapabelt att tillsätta en ambassadör på den lediga posten i Madrid. När Sydkusten skrev om detta i januari svarade UD att utnämningen var nära förestående. Av resultatet att döma verkar de ha föga kontroll på situationen. 

Bristen på ambassadör bör visserligen inte leda till någon diplomatisk konflikt med Spanien, men det främjar knappast relationerna. Dessutom är det nonchalant av UD att låta den sedan tidigare minimala personalskaran på ambassaden dra ett ännu större lass.

En oundviklig konsekvens är att ambassadens initiativ hämmas i betydande utsträckning. Kulturevenemang och andra aktiviteter måste hållas på ett minimum, när de ambassadanställda har fullt upp med sina ordinarie bestyr. Dessutom minskar naturligtvis det diplomatiska och sociala utbytet, när Sverige inte kan ställa upp med en ambassadör som deltar i ceremonier och mottagningar. Affärsattachén Jörgen Persson må vara hur driftig som helst, men han kan knappast täcka upp alla uppgifter som normalt faller på ambassadören och samtidigt sköta sina egna uppgifter. Särskilt inte under en så lång period.

När Sydkusten intervjuade representanter för UD i  januari skyllde de främst på att EU-ordförandeskapet inneburit en stor belastning. Det skulle alltså innebära att sex månaders extra belastning hos UD motiverar nio månaders (för tillfället...) extra belastning hos de ambassadanställda i Madrid.

Situationen är särskilt pinsam med tanke på den viktiga position som ambassadörsposten just i Madrid utgör och som enligt UD själva är en av de mest eftertraktade. Det senare är dock svårt att förstå, mot bakgrund av hur svårt det uppenbarligen är att finna en kompetent person som kan fylla vakansen.

Det förefaller som att vi står inför ett fall av allvarlig inkompetens, eller i vilket fall nonchalans. Frågan är bara vem som ställer UD till svars?

Skrattar bäst som skrattar sist

Real Madrids fans fick tillfälle att fira vid fontänen "La Cibeles" förra onsdagen efter cupsegern och den första titeln på flera år. Nu står finalen i Champions League på spel och Barcelonaspelarna är revanschsugna!

Det fotbollstokiga Spanien upplever tre ovanligt intensiva veckor, med inte mindre än fyra rivalmöten mellan Real Madrid och Barcelona. Vi befinner oss just nu i ekvatorn, där Real Madrid har ett moraliskt övertag efter att de vunnit cupfinalen förra veckan och därmed sin första titel på flera år. Barcelona tog dock greppet om ligaguldet genom att spela oavgjort i Bernabéustadion och behålla sitt betryggande försprång på åtta poäng. Nu återstår endast fem omgångar av säsongen.

Real Madrids cupseger var något överraskande, då Barcelona är det lag vars spel övertygat mest. Real har dock fått förnyat självförtroende och det lovar bli två mycket laddade möten i semifinalen i Champions League. Den första spelas imorgon onsdag i den spanska huvudstaden och returen nästa tisdag, i Barcelona. Katalanerna är inte i lika fin form som för ett par månader sedan, men gissa om de är ute efter revansch efter cupförlusten.

Real Madrids tränare José Mourinho vet hur man ska neutralisera katalanernas passningsspel, men Guardiola regisserade den fantastiska 5-0 segern i El Clásico i höstas. Själv är jag “culé” (barça-fan) sedan barnsben så helt objektiv är jag ju inte när jag tippar att Barcelona går vidare för att ta sin andra Champions-titel på tre år. Skrattar bäst som skrattar sist!

Bästa tiden på året

Nu är naturen som vackrast på Costa del Sol. Bilden har jag tagit själv.

Just idag börjar några av de bästa veckorna på hela året på Costa del Sol. För oss som bor här är det en stor lättnad när påskveckan äntligen är över. Belastningen på kusten är den största på hela året och stressade och vresiga Madrid-bor utmärker sig både i matbutikerna, restaurangerna och inte minst i trafiken.

För oss permanentboende på Costa del Sol är lågsäsongen utan tvekan den behagligaste tiden. Det blir inte sämre om det som nu sammanfaller med det behagligaste klimatet.

Det är en paradox att det faktiskt är lågsäsong för turismen i maj. Det är den period då temperaturen är som behagligast på Costa del Sol. Termometern går ännu inte över 30-strecket, men man kan bada i havet och njuta av obefolkade stränder. Dessutom är det gott om plats på golfbanorna och naturen frodig och vacker.

Sköna maj är ett uttryck som mycket väl kunde ha fötts här.

Partierna har gemensamma intressen

En ny EU-rapport pekar på det som varit känt länge. De spanska partierna delar allt för många intressen för att det ska existera någon kontroll sinsemellan. I det här fallet handlar det om deras tveksamma partifinansiering och inte minst bristen på insyn. Utåt sett upphör inte partierna att kritisera varandra, men i många avseenden delar de intressen som bryter både mot de demokratiska och moraliska principerna.

Dags att konvertera?

En stor del av processionerna kunde i år inte genomföras, på grund av regnet. Bilden är från tidningen El País.

Påsken har infallit ovanligt sent i år, men trots att sommaren står för dörren har det varit det regnigaste påskfirandet i Spanien på många årtionden. Den kända "Madrugá" i Sevilla natten till långfredagen fick ställas in helt och i Málaga var palmsöndagen den enda då samtliga troner kunde bäras ut som planerat. Det är inte ovanligt att ett helt års förberedelser helt spolieras av vädrets makter. Det som är anmärkningsvärt är att medlemmarna i påsksamfunden ännu inte konverterat till någon annan religion. De om några borde ju ha högre makter på sin sida..!