Förbjudna partier

Den baskiska koalitionen Bildu får slutligen ställa upp i valet.

Det pågår många debatter i Spanien just nu, förmodligen betydligt fler än vanligt. En av de största och mest komplicerade frågorna gäller den baskiska koalitionen Bildu, som slutligen tillåts ställa upp i kommunvalen i Baskien och Navarra samt regionalvalet i Navarra.

Debatten om Bildu handlar i grunden om flera frågor. Det gäller dels hur politiken ska se ut efter ETA:s försvinnande och dels hur det spanska rättssystemet fungerar.

Den baskiska terroristorganisationen har i många år haft politisk representation genom Herri Batasuna och därefter genom flera pseudonymer som Batasuna, Euskal Herritarrok, ANV och PCTV. Dessa partier har kategoriskt vägrat fördöma ETA:s våldshandlingar, de har lyft stora summor i partistöd och flera av deras representanter har befunnits både samarbeta med och till och med ingå i ETA.

Situationen blev slutligen ohållbar. Flera gånger vägrade exempelvis ledamöter från dessa partier fördöma att ETA mördat en av deras politiska motståndare i samma fullmäktigesal. Åtgärden blev den kontroversiella men mycket effektiva partilagen från 2003, som möjliggör för Högsta domstolen att förbjuda partier som inte tar avstånd från våldet eller som befinns ha relation till ETA.

De senaste åren har flera partier som representerar den radikala baskiska vänstern ”izquierda aberztale” förbjudits. Senast för bara någon månad sedan stoppades det nybildade partiet ”Sortu”. Resultatet blev att tidigare regeringspartiet i Baskien Eusko Alkartasuna lämnade plats i sina vallistor för representanter för den radikala vänstern, i form av koalitionen Bildu.

Förra veckan beslöt en oenig Högsta domstol att ogiltigförklara Bildus listor, med nio röster mot sex. Författningsdomstolen ändrade dock utfallet och med sex röster mot fem beslöts att Bildu får ställa upp i valet.

De mycket hårfina domarna gör inte saken direkt lättare att förstå sig på och än mindre väcker den förtroende för det redan mycket skamfilade spanska rättssystemet. Som lekman vill man ju gärna tro att lagen är antingen svart eller vit, inte att det finns en massa gråtoner som tolkas av domstolsrepresentanter, avhängigt av vilket parti som satt dem på posten.

Den radikala baskiska vänstern står som regel för ytterst osympatiska och uråldriga saker som segregering och hyllning av genetiska särdrag. Däremot är det bevisat att omkring 100 000 basker och navarrabor traditionellt röstar på dessa partier. Att förbjuda dem är att frånta en viktig röstskara rätten till ett parti som representerar dem.

En av de mest kontroversiella initiativen som togs efter Francos död var att legalisera det spanska kommunistpartiet. Det skedde under stor diskretion och genom hemliga förhandlingar med dåvarande och alltjämt levande kommunistledaren Santiago Carrillo. Kommunistpartiet var för många spanjorer att likställa med dagens radikala basker, eller ännu värre. Genom Carrillo förband de sig dock att respektera den demokratiska ordningen och resultatet blev att de fick en ytterst blygsam representation i institutionerna. Än mindre kom kommunistpartiet att utgöra något hot för demokratin.

Kanske är det dags att ta samma steg nu. Så länge den radikala baskiska vänstern förbjuds och motarbetas får den både uppmärksamhet och argument för sina anspråk. Om de däremot får deltaga i det politiska livet på samma villkor som alla andra, kanske de helt enkelt tynar bort till slut.