Solfjädern är dock ingen spansk uppfinning. Den har funnits i över 3 000 år. Etruskerna, grekerna, romarna, i Indien och i Kina finns urgamla avbildningar av solfjädrar. De användes inte bara som en svalkande accessoar utan även i religiösa riter. De kunde vara tillverkade av allt från pärlemor, sköldpaddsskal, spets, pergament och elfenben till fjädrar och silke. Ibland var de även dyrbart dekorerade med guld och ädelstenar.
Den hopfällbara solfjädern utvecklades först på 1500-talet i Europa. Under 1700- och 1800-talen försågs solfjädern ofta med scenbilder, gärna romantiska sådana och då även ibland med en ekivok sida och en mer lämpad att visa utåt i salongen. Men de kunde även vara dekorerade med stridsscener, vardagsmotiv eller till och med reklam.
Solfjädern kunde med fördel bäras i en kedja eller sidenband som damerna fäste från sin midja och även herrar bar solfjäder. På 1700-talet var herrarnas ofta något mindre och gärna enfärgad.
För den flärdfulle dandyn i slutet av 1800-talet var solfjädern ett måste, Den har använts flitigt i kurtiserandets ädla konst och det finns ett så kallat ”solfjädersspråk” som är mycket användbart.
Här följer några ”städade” tips:
Fläkta sig själv hastigt: “Mitt hjärta står i brand”
Hängande solfjäder i höger hand: “Mitt hjärta är fritt”
Stryka den utslagna solfjädern över kinden: “Jag älskar dig”
Låt den vila i hopfällt läge mot höger kind: “Ja”
Källa: Bukowskis
Det är inte bara Spanjorskor som använder dem, min fru (Anja) är svenska och viftar rätt flitigt hon med. Jag nöjer mig med att fläkta med flugsmällan.
SvaraRaderaSolfjäderspråket var något nytt för mig och för att snacka det så är ju flugsmällan rätt oduglig. Jag får investera i en egen solfjäder.
Flugsmällor smäller högre!
SvaraRadera