Bristande pressetik tydligen smittsamt

En av de vanligaste journalistiska övergreppen i Spanien är publiceringen av gripna personers identitet och bilder. Jag konstaterar till min besvikelse att även svenska medier tagit efter denna ovana.

Aftonbladet begick århundradets klavertramp när de publicerade identiteten på Anna Lindhs förmodade mördare. Alla vet hur det gick. Men inte ens sådana dyra läxor leder till lärdom.

En av grundprinciperna i ett rättssamhälle är att ingen är skyldig förrän han eller hon dömts i domstol. Publiceringen av en gripen persons identitet är ett övergrepp mot rättssamhället och dessutom totalt meningslöst. 

Publiceringen av bilden på den misstänkte mördaren av den 18-åriga flickan i Fuengirola har enligt min uppfattning ingen försvarbar motivering. Det kan knappast åberopas att man vill “varna allmänheten”, då den misstänkte gärningsmannen bevisligen är i förvar. Däremot finns två mycket konkreta och obehagliga konsekvenser. Det första är att personen ifråga, oavsett hur det går i rättegången, stämplas i förväg. Det andra är att personens säkerhet allvarligt hotas, om någon skulle vilja hämnas. Faran uppstod från det ögonblick då mannen satte sin fot i häktet, då det är känt att många interner avskyr sexförbrytare.

Det är förståeligt att känslorna är heta i samband med tragedier som den i Fuengirola. Därför är det viktigare än någonsin att medierna agerar ansvarsfullt och inte häller bensin på elden.


Ett annat intressant fenomen är spanska och svenska mediers motsatta praxis. I Spanien skyddas alltid polismäns identitet genom att deras ansiktsdrag skyls på fotografier, medan de misstänkta förövarna exponeras. Detta för att skydda polismän i ett land som lidit terrorism i över 40 år. I Sverige gör man tvärtom, där döljer man mer eller mindre effektivt  förövarens ansikte medan poliserna syns tydligt. Med Internet blir detta fenomen anmärkningsvärt.