Tid för förändring

Foto: José-María Moreno García

(Publicerat i ledaren i juninumret av papperstidningen)


Det känns som om det gått flera år sedan förra numret av papperstidningen. Många hävdar att utvecklingen accelereras allt mer och en snabb blick i den spanska backspegeln de senaste veckorna styrker det påståendet. För fyra veckor sedan visste vi att det skulle hållas kommun- och regionalval i Spanien 22 maj och de flesta anade att socialistpartiet skulle ta stryk. Få hade dock trott att PSOE skulle tappa så många väljarsympatier och framför allt hade ingen räknat med att en stor grupp ungdomar plötsligt skulle säga nog.

Om vi börjar med att analysera socialistpartiets valfiasko är det tydligt att den ekonomiska krisen legat dem i fatet. Visst gick Partido Popular framåt och noterade sitt bästa lokalval någonsin, men PSOE tappade tre gånger så många röster som de som vanns av de konservativa. Samtidigt är det nog att göra det lite för lätt för sig att mäta resultatet baserat på enbart riksfrågor, då inte minst kommunvalen oftast handlar om lokala frågor och många röstar på enskilda personer. Det har aldrig varit lätt att tolka vad som fått en individ att välja en särskild röstsedel framför en annan. Många försöker så gott de kan och i dagsläget är det livsviktigt för PSOE:s styrelse att göra rätt tolkningar. De första signalerna tyder dock inte på att de lyckats särskilt bra.

I Sverige används ofta uttrycket “göra en pudel” men det PSOE gjort efter valet ligger mer åt klassen sankt bernhardshund. Det utannonserade primärvalet som skulle ta vid efter kommunvalet, för att välja efterträdare till Zapatero, ser ut att bli totalt urvattnat. Detta efter att försvarsministern Chacón pressats av partiledningen att inte ställa upp, för att lämna vägen fri för inrikesministern Rubalcaba. Officiellt kan vem som helst i partiet fram till mitten av juni presentera sin kandidatur, men efter att partistämman med Zapatero i spetsen enhälligt ställt sig bakom Rubalcaba är det föga troligt att någon vågar utmana honom. Så mycket för den interna demokrati, som PSOE ideligen skrutit om.

Betydligt mer spännande är det att följa den nya missnöjesrörelsen 15-M eller “Spanish Revolution”, som poppade upp lika överraskande som manifestationerna i Tunisien och Egypten. Visst finns det stora skillnader, men också en hel del likheter. Rörelsen i Spanien har till och med fått ett hundratal “martyrer” som blev brutalt misshandlade av polisen i Barcelona, när regionalmyndigheterna och inte minst ett gäng kravallpoliser fick hjärnsläpp.

I skrivande stund är det oklart hur rörelsen utvecklas, men en majoritet av befolkningen sympatiserar med demonstranterna, som främst opponerar sig mot det politiska och finansiella etablisseman-get. Detta och det faktum att många tagit efter i andra europeiska länder, talar för en framgång för “de missnöjda”.

Sydkusten har de senaste veckorna informerat flitigt om händelserna i Spanien genom sina nätmedier och dessutom har vi bidragit med mer personliga analyser i de nya bloggarna. Dessa är bara en del av en egen “revolution” som Sydkusten har för avsikt att genomföra de närmaste månaderna Vi har samtidigt startat en enkät, för att bättre veta vad du som läsare tycker och förväntar dig av våra medier. Vi har redan fått in mängder med svar och tips och många av kommentarerna är oerhört uppmuntrande.

När läsare skriver att de räknar dagarna tills de får vårt nyhetsbrev, kan vi inte känna annat än stolthet och stor mening i vårt arbete. Vi jobbar vidare på det och passat samtidigt på att önska en skön sommar, full av positiva förändringar.